En självklar del av Stockholms innerstad
I stationsområdets virrvarr av trafikleder, överdäckningar och storskaliga byggnader skapar detta skickligt utformade förslag en länk till Stockholms historiska rutnätsstad. De väldimensionerade stadskvarteren kantas av gator som på ett genomtänkt sätt kopplar till både Cityterminalens och Centralstationens entréer. De enskilda kvarteren kan även på ett förtjänstfullt sätt anpassas till verksamheternas ändrade behov under den långa utbyggnadsperioden.
I Stockholms Centralstation utgör de enhetliga kvarteren en lugn fond till platsens monumentalbyggnader; Centralstationen, Stockholm Waterfront Congress Center, Hotell Continental och Stadshuset. Detta är ett stadsbyggnadsförslag som läker en idag splittrad stadskärna och gör stationsområdet till en självklar del av Stockholm.
Brokonstruktion som arkitektoniskt grepp
Bedömningsgruppen anser att det är en mycket elegant lösning att låta den valda överdäckningskonstruktionens stålvalv manifestera sig i bottenvåningarna, med associationer till både den överdäckade järnvägen och till Stockholms broar. Bågvalven markerar viktiga entréer och ger kvarteren en öppen och inbjudande karaktär mot gatan. Konstruktionen i sig är en bärande gestaltningsidé och ger stationsområdet en specifik identitet – likt Les Halles i Paris. Det är likaså en snillrik lösning att nyttja det överhäng som bildas i gaturummet till väderskydd, vid till exempel hållplatser, uppgångar och viktiga stråk.
I förslaget finns genomarbetade riktlinjer för hur konceptet successivt kan utvecklas mot arkitektonisk kvalitet i alla skalor. Några exempel på hur det kan uppnås är genom en nytolkning av byggnadselement som hörntorn, fasade kvartershörn, indragna våningsplan, en artikulerad bottenvåning och ett varierat taklandskap. Sammantaget ger förslaget stor flexibilitet för volymbearbetningar i kommande skeden.
Återupprättar Centralstationens huvudbyggnader
Stationsområdets kulturvärden har hanterats med stor inlevelse och precision, vilket avspeglas i såväl utformningen av den nya bebyggelsen som i hur väl de nya kvarteren integrerats i stadssiluetten. Centralstationen, som genom åren blivit alltmer insnärjd av trafikleder, återfår genom några skickligt genomförda grepp sin dignitet i stadsrummet. Stockholm Centralstation frilägger på ett förtjänstfullt sätt Centralstationens västra sida och skapar utblickar mot Riddarholmskyrkan. Om Klarabergsviadukten smalnas av är det även möjligt att frilägga stationsbyggnaderna mot norr, vilket i ännu högre grad tydliggör deras ursprungliga form. Centralhallen föreslås förlängas till ett helt öppet rum från norr till söder, vilket återupprättar detta anrika rum som en välkomnande och vacker resenärsmiljö.
Fokus på det offentliga rummet
I förslaget syns en tydlig prioritering av det offentliga rummet, vilket ger god potential för trygga och attraktiva platser runt Centralstationen. Det finmaskiga gatunätet kompletteras på ett genomtänkt sätt med torg och småparker i de korsningspunkter där många människor kommer att vistas. Avfasade hörn i utvalda lägen skapar intressanta gaturum och bidrar med en välgörande luftighet i den i övrigt täta strukturen. På Klarabergsviadukten blir Cityterminalens spetsiga sydvända hörn en naturlig del av ett nytt torg, Erskines plats, som vidgas mot Centralhallen och accentuerar den nya trappan till Centralplan. Platsen bygger vidare på arkitekten Ralph Erskines egna planer att skapa ett nytt torg som kompletterar Centralplan. Erskines plats bidrar också till att ge befintliga byggnader en mer framträdande roll i stadsrummet. I Stockholm Centralstation bidrar grönska och terrasser till att skapa en mer representativ entré till Centralstationen söderifrån.
Stationsfunktion, mobilitet och service
Stations – och mobilitetsfrågorna är som helhet väl lösta och bygger på ett centralt nav norr om Centralhallen som knyter ihop bytespunkten på ett föredömligt sätt. Det snillrika förslaget att riva delar Klarabergsbron ger möjlighet till en mycket effektiv och intuitiv koppling till pendeltåg, Cityterminalens busstrafik och tunnelbana.
I övrigt innehåller förslaget många goda hållbarhetslösningar, där bedömningsgruppen särskilt vill framhålla användningen av återbrukat material, trä i alla funktionellt lämpliga delar av konstruktionen och anpassningen av fönsterstorlekar utifrån väderstreck.
Genom att konsekvent utgå från platsens kulturvärden och samtidigt verka för att minska prägeln av storskalighet och motortrafik, liksom att låta konstruktionen bli ett bärande grepp, skapas den både starka och utvecklingsbara grund som krävs för att bära genom hela processen.