En station i ständig utveckling
Sedan 1871 har Centralstationen varit en nyckelplats i Stockholms utveckling – från åtta tåg om dagen till över 200 000 dagliga resenärer och besökare. Här möts spår av järnvägens genombrott, 60-talets trafiklösningar och arkitektur från flera epoker.
Martin Rörby, arkitekthistoriker, berättar om Stockholms Centralstation.
Järnvägsparken
1899. I anslutning till den nya stationen anlades Järnvägsparken år 1899 – en grön oas mitt i det växande Stockholm. Parken sträckte sig från Centralstationen längs Vasagatan ned mot vattnet och fyllde en dubbel funktion: som plats för avkoppling men också som en säkerhetsbarriär mot eld, då tågen ofta gav upphov till gnistor.
Stockholm växer
1920. Stockholm växer snabbt. Invånarantalet ökar, ytterstaden breder ut sig och stadens trafikmönster förändras – bilarna blir fler, spårvagnarna färre och konkurrensen om infrastrukturen tilltar, inte minst vid svängbron på Söderström där sjöfart och järnväg möts.
Samtidigt ökar tågets popularitet och under 1920-talet moderniseras Centralstationen ytterligare. Den gamla banhallen ersätts med den 119 meter långa Centralhallen, ritad av arkitekt Folke Zetterwall. Det blir en modern och rymlig väntsal som än idag utgör stationens hjärta.
Ett nytt Klara tar form
På 1960-talet genomgår Stockholms innerstad och området kring Centralstationen stora förändringar. Staden växer snabbt – drygt 800 000 personer bor nu i Stockholm – och tiden präglas av framstegsoptimism, miljonprogram och stadssanering manifesteras.
Bilens genomslag förändrar stadens struktur. Inom ramen för Norrmalmsregleringen rivs kvarter för att ge plats åt trafikleder, bredare gator och storskaliga byggnader i modernistisk stil. Klarabergsviadukten kopplas direkt till Centralstationens norra gavel och Centralbron binder samman Norrmalm med Södermalm.
Ett nytt Klara växer fram, med tät bebyggelse och dominerande infrastruktur. Centralstationen och dess omgivning förlorar i synlighet och betydelse när järnvägen får stå tillbaka när bilen, tunnelbanan och inrikesflyget tar över stadens transportmedel.
En del av spårområdet överdäckas
1980. Under 1980-talet påbörjas en ny fas i områdets utveckling. En del av spårområdet överdäckas för att möjliggöra Klara Postterminal, som står kvar i drygt 20 år innan den rivs. Spår av den finns fortfarande kvar idag, bland annat i form av Centralstationens övre hall vid Klarabergsviadukten.
Ytterligare överdäckningar görs när Cityterminalen och World Trade Center uppförs mellan Klarabergsviadukten och Kungsbron, signerad arkitekten Ralph Erskine. World Trade Center kombinerar kontor med bussterminal, sammankopplad med Centralstationen.